Centralafrikanska republiken har anslutit sig till barnkonventionen. Bland annat resursbrist får till följd att enbart mycket begränsade insatser genomförs för att tillvarata barnets rättigheter. Barnmisshandel är inte tillåtet, men förekommer ändå ofta. Barnarbete är förbjudet för alla under 14 år, men är trots allt inte ovanligt, framförallt på landsbygden. En UNICEF studie mellan 1999 och 2003 visade att drygt hälften av alla barn arbetade. Under inbördeskriget värvades barn till att bli soldater. Enligt rapportering skall detta dock inte förekomma längre. Antalet gatubarn bedöms vara runt 6000 i landet varav hälften i Bangui. Barnprostitution samt handel med barn förekommer. Regeringen har satt samman en kommission för att undersöka vidden av människohandeln, identifiera de ansvariga och fastställa en plan för att bekämpa problemet. Dessvärre har få resurser avsatts för ändamålet.

Utbildning

Grundskoleutbildning är obligatorisk och gratis för barn mellan sex och fjorton år, men myndigheterna vidtar inte några åtgärder om föräldrar underlåter att sända sina barn till skolan. Föräldrar måste betala skolmaterial vilket försvårar situationen. UNICEF uppskattar att 39 procent av flickorna och 47 procent av pojkarna i skolåldern är inskrivna i skolan.

Tillgången till och kvaliteten på utbildningen i landet är dålig, endast 35 procent av kvinnorna och 60 procent av männen är läskunniga. Ungefär två tredjedelar av befolkningen genomgår inte grundskola och gymnasium. Cirka 75 procent av alla skolor förstördes i samband med stadskuppen 2003.

 

På grund av oroligheterna har utbildningens kvalitet ytterligare försämrats och staten har inte kunnat betala ut löner på månader. Ett antal rapporter uppger att manliga lärare i grundskolan tvingar flickor att ha sex med dem i utbyte mot bättre betyg. Detta har underblåst spridningen av hiv/aids. Pojkar löper mindre risk att bli smittade, eftersom de mutar sina lärare med öl och cigaretter, snarare än sex, i syfte att få bättre betyg. 

 

Korruption inom utbildningsväsendet är utbrett, vilket hänger samman med statens svårigheter att betala ut löner. Många lärare uppges önska att de kunde sätta stopp för förhållanden mellan studenter och deras lärare. Men de säger också att det är svårt, därför att bruket är så inarbetat i utbildningssystemet.